La, även kallat ”göteborgska r”, är en specifik dialektal realisering av ljudet ’r’ i göteborgska, det vill säga dialekten som talas i och kring Göteborg. Denna typ av uttal kan ge ord med ’r’ i slutet eller mitten av ordbilden en mjukare, mer flytande klang. Man kan bland annat höra det i ord som ’dörr’, ’borr’ och ’farmor’, vilka på göteborgska uttalas som ’döla’, ’bola’ och ’famola’.
”La” är inte begränsat till ett fast r-ljud, utan uppträder huvudsakligen i ord avgermanskt ursprung och mer sällan i låneord. Det förekommer vanligtvis i slutet av ord och i stavelser med vissa vokaler före r, som i ’stór’, ’fór’ och ’hér’. Det räknas som ett av de mest kännetecknande dragen för göteborgska, tillsammans med intonation och andra fonetiska egenskaper.
Även om la kan ställa till med en del begreppsförvirring för den som inte är van vid göteborgska, är det en omisskännlig del av dialekten. Tusentals personer i och runt Göteborg pratar dagligen med detta distinkta uttal, som tillsammans med andra dialektala särdrag ger svenska språket dess rika och varierade ljudbild.