Varför bleknar kläder i solen?

Häng en röd tröja på tork i solen hela sommaren och den bleknar till rosa. Solens ultravioletta strålning bryter sönder de kemiska bindningarna i färgämnena, kromoforer, som ger tyget dess färg. Utan intakta kromoforer reflekterar materialet alla våglängder lika och uppfattas som ljusare eller vitare.

UV-strålning har tillräckligt hög energi för att klyva kovalenta bindningar i organiska molekyler. Syntetiska färgämnen som azo-färger, som utgör ungefär 60-70 procent av alla textilfärger, har kvävekopplingsbindningar som är särskilt känsliga. Naturliga färgämnen som indigo i jeans bryts ner på liknande sätt. Nedbrytningen är en fotokemisk reaktion: UV-fotoner absorberas, bindningar bryts och färgmolekylen omvandlas till osynliga fragment.

Olika färger bleks olika snabbt. Rött och orange bleknar snabbare än blått, eftersom de kromoforer som absorberar dessa våglängder ofta har svagare bindningar. Svart, som innehåller flera överlappande kromoforer, bleknar sist. Mörka tyger absorberar dessutom mer värme, och värme påskyndar den fotokemiska nedbrytningen. Polyester är generellt mer ljusbeständigt än bomull, eftersom dess molekylstruktur motstår UV bättre.

Textilindustrin bekämpar problemet med UV-stabilisatorer, kemikalier som absorberar UV-strålning innan den når färgmolekylerna. Vissa tyger behandlas med titandioxid eller benzotriazol som fungerar som solskydd för fibrerna. Att hänga kläder i skugga, vända dem ut och in vid tork och tvätta i kallt vatten förlänger färgens livslängd. Ironiskt nog är solljusets blekande kraft också en funktion: det är därför linne och bomull blekas naturligt utan kemikalier.