Protektionism är ett element i handelspolitiken som används av länder för att skydda inhemska företag och sektorer från internationell konkurrens. Detta uppnås genom att regeringen inför olika former av handelshinder, såsom importtullar, kvoter, produktstandarder och subventioner till inhemska industrier. Dessa hinder eller begränsningar kan också användas för att skydda specifika sektorer av ekonomin, som jordbruk eller tillverkning, där det anses finnas ett strategiskt intresse eller där det finns sysselsättningpress.
I kärnan av protektionism är tanken om att skapa rättvisa ekonomiska villkor genom att skydda nationella industrier från utländska som kan ha fördelar som lägre löner, mindre regleringar, skatteundantag, etc. De som förespråkar protektionism argumenterar ofta att det kan bidra till att skydda jobb, skydda nationell säkerhet, skydda nybörjarindustrier, och reducera handelsunderskott.
Men protektionism har också sina nackdelar. Kritiker hävdar att protektionism kan leda till en nedgång i internationell handel, förhindra teknologisk utveckling, leda till högre priser för konsumenterna och skapa internationella spänningar. Dessutom kan det leda till en ineffektiv inhemsk produktion då de inhemska företagen inte behöver fokusera på konkurrenseffektivitet och kan bli beroende av statligt skydd, vilket kan ha en negativ effekt på ekonomin som helhet.
