Varför får man hjärnfrys?

Du tar en stor tugga glass och sekunden efter skjuter en intensiv smärta genom pannan. Hjärnfrys, eller sphenopalatin ganglioneuralgi som det heter medicinskt, drabbar ungefär en tredjedel av alla och varar sällan längre än trettio sekunder. Smärtan är äkta, men den uppstår inte i hjärnan.

När något kallt pressas mot den bakre delen av gommen kyls blodkärlen i näshålans tak snabbt ner. Kroppen svarar med en reflexmässig vidgning av blodkärlen i området, framför allt den främre hjärnartären, arteria cerebri anterior. Vidgningen ökar blodflödet för att värma vävnaden och skydda den. Problemet är att den snabba kärlvidgningen skapar en tryckvåg som smärtreceptorer i hjärnhinnorna registrerar.

Smärtan känns i pannan trots att den utlöses i gommen. Det beror på ett fenomen som kallas överförd smärta. Trigeminusnerven, hjärnans femte kranialnerv, förmedlar signaler från både gom och panna. Hjärnan feltolkar källan och projicerar smärtan till pannan. Samma mekanism ligger bakom att hjärtinfarkter kan ge smärta i vänster arm.

Det snabbaste sättet att stoppa hjärnfrys är att pressa tungan mot gommen. Värmen från tungan värmer blodet och reverserar kärlvidgningen inom sekunder. Att äta glass långsammare förebygger problemet helt, eftersom gommen hinner anpassa sig gradvis. Intressant nog är migrän­patienter mer benägna att få hjärnfrys, vilket tyder på att de delar underliggande kärlmekanismer. Forskning på hjärnfrys har faktiskt bidragit till förståelsen av migrän, en av neurologins mest studerade huvudvärksttyper.