Vad är DNA?

Varje cell i kroppen rymmer ungefär två meter DNA, ihoppackat i en cellkärna som bara är några tusendels millimeter bred. Sträcker man ut allt DNA i en enda människa och lägger trådarna efter varandra når de från jorden till solen och tillbaka flera hundra gånger. DNA, kort för deoxiribonukleinsyra, är den molekyl som lagrar hela den genetiska byggritningen i nästan alla levande organismer. Hos människan fördelar sig drygt tre miljarder baspar på 23 kromosompar.

Strukturen är en dubbelhelix: två långa strängar som snurrar runt varandra som en vriden stege. Stegpinnarna bildas av baspar där adenin alltid binder till tymin och cytosin till guanin. Regeln är så strikt att om man känner till ordningen på den ena strängen kan hela den andra härledas. Ungefär två procent av det mänskliga genomet kodar direkt för proteiner genom drygt 20 000 gener. Resten ansågs länge vara skräp-DNA, men forskare har visat att stora delar reglerar när och var generna aktiveras.

Schweizaren Friedrich Miescher isolerade DNA ur vita blodkroppar redan 1869, men det dröjde nära ett sekel innan strukturen klargjordes. 1953 publicerade James Watson och Francis Crick sin berömda artikel om dubbelhelixen, byggd på röntgenkristallografiska bilder tagna av Rosalind Franklin och Maurice Wilkins. Watson, Crick och Wilkins fick Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1962. Franklin hade då redan avlidit i äggstockscancer, 37 år gammal.

I dag kan forskare läsa av, kopiera och redigera DNA. Tekniken PCR mångfaldigar enstaka DNA-fragment miljardfalt och har revolutionerat brottsutredningar och faderskapstest. Med gensaxen CRISPR-Cas9, som gav Emmanuelle Charpentier och Jennifer Doudna Nobelpriset i kemi 2020, går det att klippa och klistra i genomet med en precision som var otänkbar för bara femton år sedan.