Begreppet ”Gu’, va’ han strir!” är ett uttryck på den värmländska dialekten som ger en direkt inblick i den värmländska kulturen och identiteten. Det är mycket regionalt och lokalt kopplat till Värmland och dess invånare, och har inget direkt översättning på rikssvenska. Uttrycket kan förklaras med att ”strir” i vissa delar av Värmland betyder ”pratar”. ”Gu’, va’ han strir!” skulle då tolkas som ”Gud, vad han pratar!”, ofta med en underton av att personen ifråga pratar mycket, eller talar på ett sätt som är svårt att förstå.
Värmländska är känd för sina starka och unika dialekter, som innehåller många ord och uttryck som inte finns i den allmänna svenska ordförrådet. Dessa uttryck kan vara svåra att förstå för de som inte är födda och uppvuxna i Värmland. Oavsett detta är det en älskad del av den värmländska kulturen och stoltheten, och ”Gu’, va’ han strir!” är ett exempel på dessa djupt rotade uttryck.
När värmlänningar säger ”Gu’, va’ han strir!”, påpekar de inte bara att någon pratar mycket, utan visar också tydligt sin regionala stolthet. Utrycket fångar den unika kvickheten och humorn som går hand i hand med den värmländska dialekten. Det är troligtvis denna starka koppling till den regionala kulturen som gör värmländska så svår att förstå för utomstående, men också så älskad av de som talar den.
