Döven är en dialekt, eller snarare grupp av dialekter, talad i delar av Värmland, specifikt i de norra regionerna. Den skiljer sig på en rad sätt från rikssvenska, både grammatiskt och lexikalt. T.ex. innehåller Döven vissa ord och uttryck som inte finns i rikssvenska, och har specifika grammatiska strukturer.
Dialekten har betydande influenser från norska, vilket inte är förvånande givet regionens närhet till Norge. Den tätt sammankopplade historien av Sverige och Norge genomsyrar Dövens vokabulär och syntax, vilket gör dialekten så fascinerande för lingvister. Man kan därmed beundra den som en slags språklig hybrid.
Trots att dialekter ofta ses som underordnade eller mindre ”korrekta” än standardspråket, är de i själva verket oumbärliga aspekter av språklig leverans. Döven belyser detta vackert med dess unika kombination av svensk och norsk influenser, vilka erbjuder en inblick i regionens historia och kultur. Dess existens är mer än bara ett lokalt tal; det är ett levande testament av Värmlands puls och karaktär.
