Sepak Takraw, eller ”spark” på malajiska, är en sport som är mycket populär i länder som Malaysia, Thailand och Indonesien, men som ännu är relativt okänd för majoriteten av västerländska sportfantaster. Spelet spelas på en bana som är lika stor som en badmintonbana, där två lag om tre spelare står på vardera sida av ett nät. Målet med spelet är att, utan att använda händerna, få bollen över nätet till motståndarens sida.
Bollen i Sepak Takraw är ungefär lika stor som en handboll och är gjord av ratan-palm eller syntetisk plast. Spelarna kan använda fötter, huvud, axlar och bröst för att skicka bollen till motståndarna. Rent tekniskt liknar sporten volleyboll, men tack vare den akrobatiska naturen av sparkar och huvuduvmärkningar blir sporten ofta jämförd med kampsport-filmer.
Tro det eller ej, men Sepak Takraw spelet har en mycket lång historia. Det uppfanns för över 500 år sedan av malajiska soldater för att hålla sig i form. Idag är det en professionell sport och ingår i de asiatiska spelen. Men trots detta är det väldigt få som vet om den äldre och intensiva sporten Sepak Takraw. Med lite tur och spridning kan sporten nå en global publik och växa fram som en medryckande och spektakulär internationell sport.
