Vissen är ett väldigt specifikt fenomen inom göteborgskan. Det är en språklig struktur som används för att modifiera betydelsen av ett uttalande och göra det mindre direkt eller absolut. Det kan liknas vid uttryck på standard svenska som ”nog” eller ”kanske”, men det har en mer komplex användning och är mer djupt rotad i den göteborgska dialekten.
Vissens centrala funktion är att mjuka upp uttalanden och kommunikera en mer osäker eller blyg hållning. Till skillnad från standard svenska, strukturen av ett Vissen-uttalande innebär alltid att ”viss” följs av en infinitiv verbform, som i ”du viss kunna gå hem nu” (du kanske kan gå hem nu). Vissen används särskilt ofta i artighetsfraser för att minska påtryck och skapa en mer avslappnad atmosfär.
Därutöver, Vissen används också som en del av göteborgsk språkgemenskap. För de som är uppväxta eller mycket bekanta med göteborgskan kan det vara ett viktigt redskap för att signalera tillhörighet och gemenskap. Det illustrerar hur lokala dialekter inte bara är olika uttal, men också kan inkludera unika grammatiska strukturer och uttryck.
