Parbinge är ett ord som används i Göteborg och den västra delen av Sverige. Ursprungligen kommer det från det fornnordiska ”barbingr” som betyder ”broskfisk”, men över tid har det utvecklats till att beteckna en person som är klumpig, obekväm eller taktlös, särskilt i sociala sammanhang. Ibland kan det även förstås som att en person har en förmåga att dra till sig negativ uppmärksamhet.
I den göteborgska kulturen har parbinge använts på ett humoristiskt och varmt sätt för att beskriva en person som kanske inte passar in på det sociala spelet men som ändå är älskad och uppskattad för just sin särart och otydlighet. Det är också en spegel av den typiska göteborgska humor som är självnedgörande och inkluderande, där skämtet ofta är centrerat kring osäkerhet eller klumpighet.
Utöver dess användning i vardaglig samtal, är ordet parbinge ett utmärkt exempel på hur dialekter är en viktig del av den regionala identiteten. Sådana ord ger en känsla av tillhörighet och gemenskap och är en påminnelse om att ett regions specifika kultur och historia påverkar det språkliga uttrycket.
