Mave är inte en egen dialekt, utan snarare en särskild uttalning inom gotländskan. Den mest framträdande skillnaden jämfört med standard-gotländska är att så kallade ’halfvokaler’ ofta uttalas som ’heldragna’ vokaler. I praktiken innebär detta att ord som på standard-svenska (och gotländska) skulle uttalas med ett kort vokalljud istället får ett långt ljud i Mave.
Mave förekommer mestadels i norra Gotland, särskilt i och omkring Mellersta raukområdet, en region känd för sina kulturhistoriska landskap och forntida monument. Mave har dock till viss del dokumenterats inom hela Gotland, vilket vittnar om dess spridning och överlevnad.
Språkformen bidrar till språklig mångfald och kulturell identitet på ön. Den hålls vid liv genom berättarträffar, skolundervisning och kulturevenemang. Trots dess långa historia och påverkan är Mave i dag hotad. Många av dess talare är äldre, och få unga lär sig språket. Detta till trots förblir Mave en del av det kulturella arvet, och insatser från lokalsamhället och forskare fortsätter att dokumentera och bevara det unika språket.
