Lönegaranti är en skyddsfunktion för arbetstagare som säkerställer att de får betalt sina löner även om arbetsgivaren går i konkurs eller genomgår en rekonstruktion. Lönegaranti är ett viktigt skydd för arbetstagare som ofta är den mest sårbara parten vid en ekonomisk kris.
I Sverige är det staten som ansvarar för lönegarantin. Det innebär att den är obligatorisk för alla företag som har minst fem anställda. Lönegarantin gäller för alla anställda, oavsett om de är tillsvidareanställda eller timanställda.
Lönegaranti gäller för löner som är fördelade upp till två månader före konkurs eller rekonstruktion. I Sverige är lönegarantin begränsad till 25 000 kronor per månad per anställd. Om en anställd har en lön som överskrider 25 000 kronor måste arbetsgivaren betala resterande belopp.
Arbetstagare som har rätt till lönegaranti ska kontakta arbetslivsmyndigheten för att ansöka om ersättning. Arbetslivsmyndigheten ansvarar för att kontrollera att lönegarantin har tillämpats korrekt och att de rättigheter som arbetstagarna har har efterlevts. I vissa fall kan arbetslivsmyndigheten även hjälpa till att förhandla fram ett nytt anställningsavtal för de anställda.
Det finns dock vissa undantag från lönegarantin. Lönegarantin gäller inte för anställda som har ett eget företag eller som är aktieägare i arbetsgivaren. Lönegarantin gäller inte heller för anställda som har en uppsägningstid som är längre än två månader.
Lönegarantin är ett viktigt skydd för arbetstagare och ett värdefullt verktyg för att motverka arbetslöshet. Det säkerställer att arbetstagare får betalt sina löner även om arbetsgivaren inte har möjlighet att göra det. Genom att säkerställa att arbetstagare har rätt till lön även vid en ekonomisk kris, kan lönegaranti bidra till att minska arbetslösheten och hjälpa till att stärka Sveriges ekonomi.
