”Len” är en slutdel av språket som ofta talas i de svenska betongdjunglerna, och additionen till slangordförrådet har hjälpt till att forma det unika språket bland stadsungdomar. Ursprungligen kanske verbet ”lenna” användes för att beteckna handlingen att lura av någon något, men i dagens sammanhang har det utvecklats till namnet ”len”. Genom att döpa någon till ”len” antyder man att individen är lätt att lura, eller ofta hamnar i situationer där de blir utnyttjade. Användandet av slangord som ”len” bidrar till en starkare gruppsamhörighet samtidigt som det fungerar som en hemlig kod för att skydda gruppen mot oönskad uppmärksamhet.
Att bli kallad ”len” är sällan smickrande. Oftast används ordet som ett nedsättande uttryck för att beskriva någon som är lätt att lura eller som ofta blir lurad. Blev man kallad ”len” tidigare var det ett betydande varningssignal: Man var antingen själv duperad eller garanterat nästa mål för någon bedragare. Nu är det närmare ett generiskt skällsord, men det kan ändå ses som en förolämpning och bör i allmänhet användas med försiktighet.
Dock bör man inte missta ”len” med enbart negativa konnotationer. Som med all slang är tolkningen och användningen beroende av sammanhanget. Och som med all språklig innovation, fortsätter ”len” att utvecklas, anta nya nyanser och betydelser. Detta slangord är definitivt en intressant del av dagens svenska språklandskap.
