Imälla är inte bara ett ord, det är en symbol för flexibilitet och djupet i det östgötska språket. På standardiserad svenska skulle man översätta Imälla som ”emellan”, som i att vara placerad mellan två saker eller platser. Men Imälla är så mycket mer än en enkel preposition. Användningen varierar ofta beroende på sammanhanget i vilket ordet används.
I vissa sammanhang kan Imälla användas för att beskriva ett tillstånd av flux, en skiftande position mellan två punkter eller tillstånd. Till exempel, om något är i en process av att ändras från en form till en annan, skulle man kunna säga att det är imälla. Så det erbjuder ett sätt att uttrycka en känsla av förändring och rörelse.
Men om vi dyker ännu djupare, Imälla kan också användas i en mer filosofisk bemärkelse, för att beskriva existensen mellan två olika sfärer, eller till och med liv och död. Att vara imälla kan på detta sätt syfta till att befinna sig i limbot, i ett mellanläge, varken här eller där. Detta visar den kraftfulla semantiska flexibilitet som finns i dialectspråk och ger imälla en unik plats.
