Hörk, i den värmländska dialekten, handlar främst om hur specifika ljud och vokaler uttalas på ett unikt sätt. Det beskrivs oftast som en förlängning eller förskjutning av vissa ljud, vilket ibland kan vara svårt att förstå för de som inte är bekanta med dialekten. Till exempel kan ordet ”på” ofta låta mer som ”piå” och ordet ”grädde” kan bli något i stil med ”gräjje”.
Företeelsen har länge fascinerat lingvister och dialektforskare, särskilt när det gäller frågan om dess ursprung. Det finns många teorier, men en återkommande är att det bör ha utvecklats ur gammalsvenska eller fornnordiska språk. Vissa menar att det kan ha påverkats av både dansk och finsk språkinflytelse, och det finns fortfarande mycket forskning som pågår inom området.
Att förstå hörk kräver viss övning och språkintuition, speciellt för de som inte är vana vid de värmländska ljudförändringarna. Trots allt, som med alla dialekter, ger det en inblick i regionens kultur och språkhistoria och ger en värdefull länk till det forntida skandinaviska språket.
