Fôll, i värmländsk dialekt, betyder framförallt fall, snubbla eller förlora. Ordet är således användbart i många olika situationer och sammanhang, från att beskriva en fysisk händelse (”han gick å fôll på isen”) till mer överförd betydelse (”han gick å fôll för frestelsen”). Det är verkligen den slående bredden av möjliga sammanhang som gör detta ord speciellt, och det är en viktig del av värmländsk talesätt.
Ordet Fôll, som direkt översatt menar fall, används också för att betyda att något har gått fel eller gått sönder. Genom att säga ”Det gick å fôll”, menar den värmländska talaren ”det gick sönder” eller ”det gick inte som det skulle”. Även i mer abstrakta sammanhang kan Fôll användas på detta sätt, till exempel för att beskriva något emotionellt eller ett personligt misslyckande.
Men trots dess omfattande användning inom värmländska dialekten, är ordet Fôll inte känt för många som talar svenska utanför Värmland. Detta speglar den rikedom av regional variation som finns inom svenskan, och hur utmärkande egenskaper hos varje dialekt bidrar till att göra språket mer levande och färgstarkt.
