Feppla är ett verb som ursprungligen härstammar från göteborgska dialekten. Det används främst i västra Sverige men har även nått andra delar av landet, ofta i lekfulla eller humoristiska sammanhang. Feppla handlar oftast om att klanta till sig, att göra något klumpigt, eller att stöka till det. Det är ett relativt neutralt ord, och inte nödvändigtvis nedvärderande.
Uttrycket används oftast i samband med vardagliga situationer. Man kan till exempel ”feppla bort nycklarna” vilket betyder att man på något sätt har klantat till det och strulat bort sina nycklar. Eller så kan det handla om att man ”fepplade till det på mötet”, det vill säga gjorde något klumpigt eller pinsamt under ett möte.
Trots att ordet har en viss ton av klumpighet och snurrighet, är det ofta förknippat med en viss charm. Det är inte ovanligt att det används med en blinkning eller ett leende, och det kan balansera på gränsen till busighet. Det ska också nämnas att termen inte nödvändigtvis är negativ, och kan användas för att beskriva en person med gott humör som har en tendens att feppla, utan att det är menat som en förolämpning. Feppla är helt enkelt en del av den språkliga skatt som göteborgsdialekten erbjuder.
