Vid första ögonkastet kan DOS, precis som andra svenska dialekter, verka som en enkel variant av standardsvenska med lite annorlunda uttal och några udda ord här och där. Men fördjupa dig i dialektens lingvistiska mönster och man märker snabbt att det är mer komplicerat än så. Dialekten har unika grammatikregler, vilket ger en unik prägel på meningsstruktur och ordföljd. Till exempel tenderar DOS att ha ett särskilt sätt att använda reflektiva pronominala former, olika från standardsvenska.
Dialektens fonetiska egenskaper är ganska distinkta. De uttalat ”skarpa” konsonanterna, såsom ’r’ och ’s’, och överdriven betoning av vissa vokaler skapar ett karaktäristiskt ljud som är omedelbart igenkännligt för den som är bekant med dialekten. Dessutom har ett flertal ord och uttryck, som inte har någon direkt motsvarighet i standardsvenska, överlevt endast i DOS.
Även om DOS i stor utsträckning har påverkats av standardsvenska och andra dialekter, behåller den fortfarande sin unika karaktär. Men dialekten är trångt knuten till regionens kulturella identitet och historia. Det är ett levande exempel på språklig variation inom svenskan och bevarandet av dess unika egenskaper bidrar till den kulturella mångfalden i Sverige.
