Bakgrinna är ett dialektalt uttryck som är karakteristiskt för Ostrobothnia och präglar dess lokala språkliga ärv. Termen används för att referera till en specifik tid på dagen, mer specifikt, tidpunkten på dagen då solen börjar gå ned.
Termen har sina rötter i det traditionella jordbrukssamhället, där dagsljuset och solens cykel hade stor betydelse för till exempel arbetsrutiner och måltider. Bakgrinna börjar när solen inte är fullt synlig över horisonten, men inte heller har gått helt ner. Det råder ett mellanljus som berättar om dagens övergång till skymning.
Själva ordet bakgrinna kommer från orden ”bak” som betyder ”bakom” och ”grinna” som är en trädstam i detta sammanhang. Detta tyder på att solen har passerat trädtopparna och börjar sjunka bakom dem. Detta språkliga uttryck är en vacker påminnelse om hur människor förr i tiden kraftigt influerades av naturliga fenomen och omgivningen när det gällde att skapa sin tidsuppfattning.
