Synthetic replication är en typ av ETF som inte innehåller några av de underliggande värdepapperna som finns i dess benchmark. Istället för att köpa de aktuella tillgångarna som finns i benchmarken, så replikerar ETFen det genom att köpa andra finansiella instrument.
Synthetic replication är vanligare i Europa än i USA, då det är ett effektivt sätt att undvika några av de regler som finns i USA angående ETFer. Genom att använda sig av denna typ av replikering, så kan ETF-förvaltare undvika att köpa de aktuella tillgångarna i benchmarken. Istället kan de köpa andra finansiella instrument som har en liknande risk och avkastning som de aktuella tillgångarna.
Synthetic replication förenklar också investeringsprocessen för ETF-förvaltare. Istället för att köpa de aktuella tillgångarna som finns i benchmarken, så kan de istället köpa andra finansiella instrument som har en liknande risk och avkastning som de aktuella tillgångarna. Detta kan minska kostnaderna för ETF-förvaltare, eftersom de inte behöver köpa så många aktuella tillgångar.
Synthetic replication har dock några nackdelar. Det kan vara svårt att få tillgång till de finansiella instrument som krävs för att replikera benchmarken. För att replikera benchmarken korrekt måste ETF-förvaltare också ha god kunskap om de finansiella instrument som de använder.
Synthetic replication är också ett risktagande. Om de finansiella instrument som används för att replikera benchmarken inte ger samma avkastning som de aktuella tillgångarna, så kommer ETFen inte att ge samma avkastning som benchmarken. Därför är det viktigt att ETF-förvaltare har goda kunskaper om de finansiella instrument som de använder.
Synthetic replication är ett användbart verktyg för ETF-förvaltare, men det är viktigt att komma ihåg att det är ett risktagande. Det är viktigt att ETF-förvaltare har god kunskap om de finansiella instrument som de använder för att replikera benchmarken, och att de förstår de risker som är förknippade med detta.
