Simula, ursprungligen utvecklat för att hantera komplexa system och datastrukturer inom simuleringsstudier, lade grunden för objektorienterad programmering (OOP). OOP är idag en programmeringsparadigm som spelar en central roll i många moderna språk som C++, C#, Java och Python. Simula introducerade koncept som klasser, objekt, arv och subklasser, vilka alla är kärnkomponenter i OOP.
Simula var uppdelat i två huvudversioner: Simula I och Simula 67. Simula I, inriktat på att skapa diskret händelsestyrda simuleringsmodeller, gjorde det möjligt att hantera komplexa system med många oberoende delar som samspelar och påverkar varandra. Detta var särskilt användbart i studier av nätverk och operationell forskning. Simula 67, å andra sidan, breddade språkets räckvidd från specifika simuleringar till att vara ett allmänt programmeringsspråk, därmed introducerandes det till världen av mjukvaruutveckling.
Även om Simula kanske inte är lika välkänt eller vanligt använt idag, kan det inte förnekas att dess inflytande lever vidare i dagens programmeringsvärld. Många av de koncept som introducerades av Simula används nu flitigt, och förståelsen för dessa kan vara central för att verkligt förstå och använda objektorienterad programmering effektivt.
