Sambo uppstod i början av 20-talet i Sovjetunionen, i ett försök att utveckla en kampsport som var nödvändig för militärens hand till hand-kombat och självförsvar. Det var under denna tid Sovjetunionens röda armé sökte utveckla en teknik som effektivt kunde användas i direkta, fysiska konflikter. Den resulterande kampsporten blev Sambo, som är en akronym för ”SAMozashchita Bez Oruzhiya”, vilket översätts till ”självförsvar utan vapen” på engelska.
Sambo skiljer sig från andra kampsporter genom att den låter utövare kombinera olika tekniker som brottning, judo, jujitsu och boxning i en enda konfrontation. Uppdelad i två huvudformer, idrottssambo och kampsambo, innefattar den förstnämnda tävlingsformen liknande regler som judo, men tillåter även benlocks och vissa strypningar. Kampsambo, å andra sidan, kan bäst beskrivas som en kombination av judo och MMA där slag, sparkar och huvudbuttar är tillåtna.
Till skillnad från många andra kampsporter, fokuserar Sambo på mer än bara teknik och fysiska förmåner. Den känner igen vikten av psykologisk träning och styrka, med den fasta övertygelsen att varje utövare ska vara redo för något; att kunna anpassa sig till nya situationer på och bortom mattan. Detta innebär att en Sambo-utövare inte bara förlitar sig på sin kraft och teknik, utan också tänker snabbt och tydligt under press.
