Begreppet ”pundare” har sina rötter i svenska slangspråket och syftar vanligtvis på en person som regelbundet användar eller är beroende av illegala droger. Det finns en negativ konnotation förknippad med termen, då det använts för att pejorativt beteckna någon som inte bara använder droger utan också anses ha förlorat kontrollen över sitt bruk. I något mildare bruk eller vardagsmun kan det referera till någon som missbrukar något – inte nödvändigtvis droger – till extrem eller skadlig grad.
Pundarbegreppet används idag i hela Norden och har sitt ursprung i narkotikakulturen på 1960- och 70-talen. Dess specifika ursprung kan härledas till termen ”pund”, vilket i detta sammanhang användes för att referera till en viss mängd heroin. Dock används det nu för att allmänt beskriva någon med ett drogmissbruk, oavsett vilka droger som används.
Huruvida termen ”pundare” är adekvat att använda kan vara ett område för debatt. Många anser att det är oacceptabelt och stigmatiskt språkbruk, särskilt inom områdena mental hälsa och missbruk. Det är viktigt att överväga den effekt ordvalet kan ha på individer som kämpar med dessa frågor och sträva efter att samtalet kring dessa problem är medkännade, opartiska och fria från skuld och skam.
