Non-current assets är tillgångar som en företags långsiktiga investeringar som inte kommer att realisera hela värdet under den aktuella bokföringsåret. Dessa kan inkludera tillgångar som inte har något inneboende värde, som intangibla tillgångar, eller tillgångar som inte har någon fastställd utgångsdatum, såsom fastigheter eller mark.
Non-current assets är en av de två huvudkategorierna för tillgångar som anges på ett företags balansräkning. Den andra kategorin är kortfristiga tillgångar. Kortfristiga tillgångar är tillgångar som förväntas tas upp eller förbrukas inom ett år eller mindre. Detta inkluderar kontanter, kortfristiga placeringar, förskott, fordringar, inventarier och andra liknande tillgångar.
Non-current assets är ofta tillgångar som företag har investerat i för att stödja sina långsiktiga affärsmål. De är ofta avsedda att användas under en längre tidsperiod, även om de kan säljas eller förbrukas när som helst. Tillgångar som inventarier, kontanter och kortfristiga placeringar är inte non-current assets eftersom de inte är långsiktiga tillgångar.
Non-current assets kan ha olika klassificeringar beroende på de företag som använder dem. Vissa företag klassificerar non-current assets som antingen finansiella eller icke-finansiella. Finansiella tillgångar är tillgångar som kan konverteras till kontanter inom ett år. Detta inkluderar tillgångar som aktier, obligationer, lån och bankkonton. Icke-finansiella tillgångar är tillgångar som inte kan konverteras till kontanter inom ett år. Detta inkluderar tillgångar som fastigheter, maskiner och utrustning.
Non-current assets är nyckelelement i en företags ekonomiska planering. Företag använder dem för att stödja sina långsiktiga affärsmål och för att investera i nya tillgångar. Företag måste följa god redovisningssed för att rapportera non-current assets på ett korrekt sätt. Detta innebär att de bör ange värdet av non-current assets korrekt, samt att de bör rapportera någon förändring i värdet av non-current assets under bokföringsåret.
