Lisp (List Processing) skapades av John McCarthy när han var på MIT (Massachusetts Institute of Technology) och introducerades först 1958. Sedan dess har Lisp utvecklats och det finns nu flera dialekter, bland annat Common Lisp och Scheme. Lisp har en unik syntax som är enkel och kraftfull, där varje operation skrivs inom parentes, med operatorn först och operanderna efter.
Dess kapacitet att hantera komplext data och symbolmanipulation är anledningen till dess popularitet inom artificiell intelligens. Lisp ger stöd för en programmeringsstil som heter ”funktionell programmering”, var varje operation är en funktion och varje funktion har ett resultat. Det gör det möjligt för ett datorsystem att manipulera funktioner och procedurer som data, vilket är till fördel för att utveckla och testa nya AI-algoritmer.
Det som skiljer Lisp från andra programmeringsspråk är dess användning av s.k. ”S-expressions” eller symboliska uttryck för att representera både kod och data. Detta innebär att Lisp-program kan manipulera andra Lisp-uttryck, vilket leder till högsta nivån av flexibilitet. Dessutom, Lisp-programmen kan ändras och utvidgas medan de körs, vilket gör det möjligt att ha interaktiva utvecklingssessioner som liknar ett slags dialog mellan programmeraren och systemet.
