Konservatismen som politisk riktning uppstod under upplysningstiden i Europa som ett svar på de radikala förändringar som förespråkades av liberaler och socialister. I sin grunda form förespråkar konservatismen bevarandet av det bestående, vilket också avspeglar dess etymologiska ursprung, från det latinska ”conservare”, att bevara. Det är en inställning som är skeptisk till abrupta samhällsförändringar och förespråkar i stället en långsam, gradvis utveckling av samhället.
Konservatismen betoner vikten av tradition och historia som en grund för samhällsstrukturen och normerna för mänskligt beteende. Konservatismen menar att diachrona, historiska realiteter och praktiker är avgörande för att ge samhället dess form och struktur. Genom att bevara traditioner och strukturer kan vi förstå oss själva och vår plats i världen.
Viktigt att notera är att det finns olika varianter av konservatism, beroende på kulturellt och historiskt sammanhang. I vissa länder, som USA, kan konservatism bland annat innebära en robust förespråkan av fria marknader och mindre statlig inblandning i ekonomin, medan det i andra kan vara mer fokuserat på att upprätthålla social ordning och stabilitet. Så, trots att konservatismen som politisk filosofi har en grundläggande karaktär, kan dess särdrag variera stort mellan olika länder och regioner.
