J# introducerades av Microsoft år 2002 och var essentiellt en omprofilerad version av Java som var anpassad för att fungera på .NET-plattformen. Detta språk gav mjukvaruutvecklare möjligheten att skriva program som kunde köra både på Java och .NET. Varför var denna kompatibilitet viktig? Det berodde på att Java utvecklades till att bli ett populärt språk för flerplattformsutveckling, medan .NET endast var riktad mot Windows. Genom att introducera J#, försökte Microsoft locka Java-utvecklare till sin plattform och därmed öka .NET:s popularitet.
En viktig aspekt med J# var dess kompatibilitet. Språket designades för att vara syntaktiskt likt Java för att göra övergången smidigare för utvecklare. Dock inkluderade Microsoft vissa .NET-särskilda funktioner i språket för att ge utvecklare mer flexibilitet. En sådan funktion var att J# utvecklare kunde använda alla klasser som tillhandahölls av .NET Framework, och även de kontroller och verktyg som utvecklats för ASP.NET, en populär webb-applikationsramverk.
Trots sina fördelar och initiala hype, blev inte J# någon långvarig framgång. Microsoft upphörde med support och utveckling av J# efter version 2.0, som släpptes år 2005. Även om det finns fördelar med att använda J#, som exempelvis dess kompatibilitet med både Java och .NET, så blev det uppenbart för utvecklare att det var lättare och mer effektivt att skriva kod direkt i Java eller i andra .NET-kompatibla språk.
