Internationella brottsmålsdomstolen (ICC) inrättades 2002 som en permanent domstol för att pröva de mest flagranta brotten, där nationalstaternas förmåga eller vilja att agera låg bakom. Domstolen är baserad i Haag, Nederländerna och är självständig från Förenta Nationerna, men har förmågan att samarbeta med organisationen. ICC är dock inte universell och dess jurisdiktion täcker för närvarande endast 123 länder som har ratificerat Romstadgan, stadgan som utgör grunden för ICC.
Trots dess självständighet är ICC:s jurisdiktion komplementär till nationella rättssystem, vilket innebär att den bara kan utöva sin jurisdiktion när nationella rättssystem misslyckas med att göra det eller inte är villiga att göra det genuint. Det kan innebära att en stat är oförmögen att påföra straff för dessa typer av brott, kanske på grund av inbördeskrig eller politiska faktorer. Domstolens utredningar kan antingen utlösas av en hänvändelse från en stat, av åklagaren själv, eller av säkerhetsrådet i FN.
I teorin kan vilken individ som helst bli åtalad inför ICC, från statstjänstemän till rebellledare och medlemmar av väpnade grupper. Kritik har dock uttryckts mot ICC för dess fokus på afrikanska länder. Många av de fall som prövats har handlat om händelser i Afrika, vilket har lett till anklagelser om att domstolen är partisk och inriktad på en specifik region, trots att ICC har utforskat möjliga brott i andra delar av världen.
