Internationella arbetsorganisationen (ILO) är den enda vingsorganisation inom FN där regeringar inte har ensamrösträtt. Istället har det en unik struktur där regeringar, arbetsgivare och arbetstagare, de så kallade ”trepartna”, har rätt att deltaga aktivt i dess beslutsprocesser. Denna representation av ”trepartsprincipen” är grundläggande för ILO och är central för dess funktion. Dess struktur innebär att ILO:s normbildande process involverar regeringarna och arbetsmarknadens parter, med syfte att skapa bred acceptans för ILO:s normer och standarder bland alla inblandade parter.
ILO:s huvudmål är att främja rättigheter på jobbet, uppmuntra anständiga arbetsmöjligheter, förbättra socialt skydd och stärka dialogen i arbetsrelaterade frågor. Organisationen antar internationella arbetsstandarder i form av konventioner och rekommendationer som anger grundläggande principer och rättigheter på jobbet. Några av dessa principer och rättigheter inkluderar rätten till föreningsfrihet, rätten att förhandla kollektivt och att eliminering av alla former av tvångsarbete, barnarbete och diskriminering i sysselsättning och yrke.
ILO har ett brett spektrum av program och projekt runt om i världen som är designade för att främja anständigt arbete och förbättra arbetsförhållandena. ILO driver också forskning och publicerar artiklar och rapporter om olika aspekter av arbetskraft och arbetsmarknad. Dess expertis och forskning används ofta som grund för internationella debatter och beslut om arbetsmarknadspolitik och arbetsförhållanden.
