IDL är ett högnivåspråk, vilket innebär att det är enklare att lära sig och använda än många andra programmeringsspråk. Dess syntax är mycket lik den hos programmet MATLAB, men till skillnad från MATLAB är IDL speciellt designat för att hantera och analysera stora mängder data. Dessutom är IDL speciellt användbart för att skapa visuella representationer av dessa data, vilket gör det mycket mer lättåtkomligt för icke-programmerare.
IDL:s programstruktur är i huvudsak en samling funktioner och procedurer. Funktioner returnerar ett värde och kan därför användas i ett uttryck, medan procedurer utför en åtgärd och inte returnerar något värde. I IDL finns det dock inga strikta regler för när en funktion eller procedur ska användas, vilket gör det möjligt för programmeraren att välja det alternativ som passar bäst för en given situation.
Några av de vetenskapliga discipliner där IDL är mest användbart inkluderar astronomi, atmosfärforskning, och medicinsk bildbehandling. Till exempel, inom astronomi, används IDL för att analysera data från teleskop och rymdsonder för att producera vackra och informativa bilder av rymden. I atmosfärsforskning, används IDL för att analysera klimatdata och skapa modeller av atmosfäriska processer. Och inom medicinsk bildbehandling, används IDL för att visualisera och analysera bilder från MR-skanningar och andra bildtekniker.
