Identitetsutveckling kan förstås som den gradvisa process som individer genomgår för att definiera sitt ”jag” och ”vi” – deras individuella och kollektiva identiteter. Under denna process, tar individen inte bara ansvar för att skapa sina egna personliga historier, intressen, övertygelser och värderingar, men också för att delta i och bidra till de bredare samhällen och kulturer de ingår i. Det är en långvarig och ande processer, innehållande perioder av stabilitet och förändring, iscensättning och omställning, förnekande och acceptans.
Identitetsutveckling kan konceptualiseras som flera sammankopplade processer. På den personliga nivån, inbegriper detta: självdefiniering, självkännedom, självberättelse, introspektion och personlig reflektion. På den sociala nivån inkluderar detta: social interaktion, grupptillhörighet, social jämförelse, anpassning och assimilering, rollinnehav och rollbeteende. Dessa processer påverkar ens egenuppfattning samt ens relationer och engagemang för omvärlden.
Teorier om identitetsutveckling har föreslagits och utforskats inom en mängd discipliner inklusive, men inte begränsat till, psykologi, sociologi, antropologi och filosofi. En välkänd teori är Erik Eriksons psykosociala utvecklingsteori, vilken betonar att identitetsutveckling sker över hela livslängden, med olika stadier av identitetsutvecklingen som är förknippade med olika åldersperioder och sociala kontexter.
