Haskell är ett funktionellt programmeringsspråk som introducerades i slutet av 1980-talet och blev standardiserat under 1990-talet. Det skiljer sig från de flesta andra populära programmeringsspråk på ett antal kritiska sätt. För det första, i Haskell utvärderas uttryck ”lata” – det vill säga att de bara utvärderas när det är absolut nödvändigt för programkörningen men inte direkt vid skapandet. Detta möjliggör kraftfulla programmeringsstrukturer, såsom oändliga listor och dataströmmar.
Haskell har dessutom ett statiskt och starkt typsystem. Typinformation används för att bestämma vilka operationer som kan appliceras på vilka data, vilket ofta kan förhindra många vanliga programmeringsfel. ”’Säkert genom design”’ är en kärnfilosofi i Haskell, vilket innebär att språket är utformat för att minimera antalet osäkra eller ospecifika tillstånd som program kan hamna i.
Vidare har Haskell en stark inbyggd matematisk grund, så ett program som skrivs i Haskell är ofta mycket likt en matematisk specifikation av problemet det försöker lösa. Den starka kopplingen till matematik ger Haskell en mycket hög nivå av precision och rigor, vilket resulterar i programs säkerhet och tillförlitlighet. Att skriva i Haskell kan ibland kännas som att skriva ett formellt bevis, vilket kan gynna tankeklarhet och förbättra förståelsen för problem.
