En välfärdsstat är ett politiskt och ekonomiskt system där staten spelar en nyckelroll i skyddandet och främjandet av medborgarnas ekonomiska och sociala välbefinnande. Principen bakom detta system är att staten, genom att använda lagar och omfördelning av resurser, arbetar aktivt för att säkerställa sina medborgare har tillräckliga levnadsmedel och tillgång till tjänster och möjligheter. Denna omfördelning sker ofta genom skatter och socialförsäkringar.
I en välfärdsstat är det inte bara staten som är ansvarig för välfärden, utan även individer och samhället i stort. Det innebär att medborgare betalar skatt och genom det bidrar till statens finanser, vilket i sin tur används för att finansiera välfärdstjänster som utbildning, hälso- och sjukvård, arbetslöshetsförsäkring och pensioner. Den här modellen innebär att resurserna fördelas så att alla medborgare får tillgång till grundläggande tjänster och trygghet, oavsett deras ekonomiska status.
Begreppet välfärdsstat är vitt och varierande, med olika modeller och grader av statligt engagemang runt om i världen. Exempelvis, skandinaviska länder som Sverige och Norge är kända för sin omfattande välfärdsmodell, medan andra länder har en mer begränsad välfärdsstat. Oavsett modell, är principerna om social rättvisa, likhet och solidaritet centrala i en välfärdsstat.
