En jitterbuffer, ibland kallad en paketbuffer, är en teknik som används i Voice over Internet Protocol (VoIP)-system för att minimera effekterna av jitter. Jitter kan definieras som variationen i tid mellan paket som anländer till deras destination. Till exempel, om paket anländer till deras destination i ojämna intervall (de anländer kanske tidigt eller sent), kan det orsaka problem när mottagaren försöker sätta ihop dessa paket till en meningsfull sekvens av ljud. Detta kan resultera i ljudklipp som låter hackiga eller avbrutna.
Jitterbuffrar är utformade för att ta emot och lagra ankommande paket, för att sedan släppa dem i en jämn takt till ljudkodaren. Istället för att omedelbart försöka bearbeta varje paket när det anländer, tillåter jitterbufferten att systemet väntar tills det finns ett visst antal paket tillgängligt, och bearbetar dem sedan alla samtidigt. Detta gör att mottagaren kan skapa en konsekvent och högkvalitativ ljudström, trots oregelbundenheterna i de inkommande paketen.
Men jittriga buffrar är inte utan sina egna utmaningar. Att bestämma den optimala storleken på en jitterbuffer är en fin balansakt. För liten, och bufferten kanske inte kan hantera stora varianter i paketens ankomsttid. För stor, och det kan leda till onödig latens som kan påverka kvaliteten på den realtidskommunikation VoIP erbjuder. Därför måste en effektiv jitterbuffer kunna dynamiskt justera sin storlek baserat på nätverksförhållandena.
