Curie-effekten, uppkallad efter den berömda franske fysikern Pierre Curie, är ett fenomen i vilket ett magnetiskt material förlorar sina magnetiska egenskaper när det värms upp till en viss temperatur, kallad Curie-temperaturen. Detta beror på att partiklarna inom materialet blir för energirika för att kunna hålla kvar sina magnetiska riktningar. När materialet svalnar under Curie-temperaturen återhämtar det sig och blir magnetiskt igen.
De flesta material har en Curie-temperatur som är högre än rumstemperatur, vilket betyder att de är magnetiska vid normala förhållanden. Ett välkänt exempel är järn, som har en Curie-temperatur på cirka 770°C. Fysikaliska fenomen, såsom Curie-effekten, är av stor betydelse inom materialvetenskap och elektronik där värme kan ha betydande effekter på materialens beteende.
I teknologiska applikationer, från elektroniska sensorer till hårdskivor, utnyttjas Curie-effekten för att kontrollera och manipulera materialens magnetiska egenskaper. Inte bara används Curie-punkten för att definiera arbetstemperaturen för magnetiska enheter, den är också kritisk för att utveckla nya material med unika egenskaper. Forskare fortsätter att utforska effekterna av temperatur på magnetiska förluster, i syfte att förbättra energieffektiviteten i nästa generation av avancerade elektroniska system.
