Capoeira uppstod i Brasilien under det 16-talet och utvecklades som ett sätt för slavar att gömma sitt motstånd mot slavägare bakom en mask av dans och musik. Samtidigt som det utgjorde en verklig kampsport, gav dess rytmiska, flytande rörelser och ackompanjerande musik en förklädnad som en harmlös kulturell dans och låg därmed lågt under radaren för europeiska förtryckare. Med tiden och slaveriets avskaffande svävade Capoeira i och ut ur legalitetens gråzoner och nuförtiden är det erkänt överallt som en värdefull del av Brasiliens kulturella arv.
Själva Capoeiran kännetecknas av ett komplext samspel mellan fysiska och musikaliska element. Två utövare, kallade ”capoeiristas”, bildar en cirkel, ”roda”, med andra deltagare runt som sjunger och spelar traditionella instrument. Capoeiristas utför en rad defensiva och offensiva rörelser till musikens rytm, ofta med hjälp av akrobatik och dans. Fastän det förekommer kontakt i form av lättare knuffar och slag, är poängen med Capoeira inte att besegra motståndaren, utan snarare att samverka och skapa en dynamisk och harmonisk ”konversation” genom rörelse.
Ett kapitel för sig själv är den rådande filosofin bakom Capoeira. Det är mycket mer än bara en kampform eller dans, det är också en livsstil och ett verktyg för social förändring. Många Capoeira-skolor betonar dess roll som en väg till personlig utveckling, stärkande av gemenskapen och bevarande av kulturell identitet. Det är ett kraftfullt uttryck för motstånd, hopp och kreativitet, och det erbjuder oss mycket att lära oss, både inom och utanför roda.
