Bop, ursprungligen en term inom jazzen, började användas redan på 1940-talet för att beskriva en viss stil av jazzmusik som bröt med traditionellt swing och fokuserade på mer komplexa och innovativa melodier och rytmer. I stort sett kallas en snabb, upp-tempo och ofta improviserad låt för en bop. Det var ett sätt att ge uttryck för uppskattning för musiken och dansen som uppstod från den.
Men som med all slang, har betydelsen av ordet bop förändrats och utvecklats över tid. I modern slang används bop oftast för att beskriva en sång man gillar och kan dansa till. Om en låt är en ”bop” i dessa sammanhang betyder det att låten är catchy, groovy och lätt att gunga med till. Det är det ultimata uttrycket för erkännande och uppskattning av en melodi.
Dessutom har ordet bop tagit en tredje betydelse i vissa ungdomskretsar, där bop blivit synonymt med att gå eller röra sig, specifikt att gå en kort sträcka, det vill säga, man kan ’bop’ till butiken. Dessa tre olika konnotationer av bop representerar perfekt slangens dynamiska och utvecklande natur – det får ständigt nya betydelser i olika samhällen och kulturer.
