Populismen i politiken kan kortfattat beskrivas som en strategi där en politisk ledare spelar på folkets känslor, snarare än att lägga fram faktabaserade argument och resonemang. En populism förespråkare sätter ofta ”vanligt folk” i kontrast mot vad de betraktar som ”eliten”, och framställer sig själva som representanter för dessa vanliga medborgare. Populister hävdar ofta att de är de enda som står upp mot korruption och ineffektivitet i institutionerna.
En detalj att notera är att populism inte är bunden till en specifik ideologi. Detta gör det möjligt för såväl höger- som vänsterinriktade partier att använda sig av populistiska metoder. Det är inte heller ovanligt att se populister på både de politiska ytterkanterna och mittpartier. Den gemensamma nämnaren för alla dessa aktörer är deras framställning av sig själva som den enda rösten för ”vanligt folk”.
Populism kan ha både sina för- och nackdelar. Ett argument för populismen är att den kan tjäna som en röst för de som känner att de förbigås av det politiska etablissemanget. Samtidigt kritiserar många forskare populismen för att den kan bidra till demokratins erosion och underminera faktabaserad och rationell politik. Med populismen står ofta även en förenklad världsbild, och en retorik som kan polarisera samhället.
