Magnus-effekten är en av de mest unika och fascinerande fenomenen inom fysik. Den beskriver det sätt på vilket luftströmmar påverkar en svängande eller roterande sfärisk kropp som rör sig genom luften. Denna effekt fångades först av den tyska fysikern och kemisten Heinrich Gustav Magnus i 1800-talet, därav namnet.
I sin grundläggande form består Magnus-effekten av två komponenter. En komponent är den direkta kraften från luftens motstånd mot föremålets rörelse, vilket bromsar föremålet. Den andra komponenten är en liftkraft som uppstår på grund av den differentiella luftflödet på varje sida av det roterande föremålet. Luftflödet blir snabbare på den ena sidan och långsammare på den andra, vilket skapar ett tryckskillnadsfenomen som gör att föremålet kröker sig åt sidan.
Det är Magnus-effekten som förklarar det invecklade och ibland överraskande beteendet hos sportbollar i rörelse. Fotbollsspelare utnyttjar konstant denna fysikaliska princip när de slår sneda skott, liksom golfspelare när de slår ”hook” eller ”slice” slag. Även i baseball kan pitchers dra nytta av Magnus-effekten för att lägga extra snurr på en curveball.
