Slanguttrycket ”low-key” kommer ursprungligen från musikindustrin, men har över tid utvecklats till ett uttryck som används i vardagligt tal, särskilt bland unga människor. I musikvärlden används ”low-key” för att beskriva något som hålls nedtonat, subtilt eller diskret. När det används i dagligt tal har ”low-key” en liknande innebörd men kan också tolkas en aning bredare.
Beroende av sammanhang kan ”low-key” användas för att beskriva en känsla, upplevelse eller situation som är tillbakadragen, inte fullt ut uttryckt eller uppenbar. Till exempel, om någon säger ”Jag är low-key ledsen över att sommaren är över”, innebär det att personen är lite ledsen, men kanske inte överväldigande så. Det kan också användas för att förklara en åsikt eller känsla som man kanske inte är helt öppen med. Till exempel: ”Jag är low-key sugen på pizza”, vilket betyder att jag skulle vilja ha pizza men utan att göra en stor grej av det.
Överraskande nog kan ”low-key” också användas för att beskriva något helt motsatt. Då är uttrycket oftast efterföljt av ett kraftfullt ord eller uttryck, som att skapa en kontrast, och få den lågmälda effekten istället framstår som överdriven eller intensiv. Till exempel, ”Jag är low-key besatt av den här låten”, vilket i själva verket innebär att jag är mycket, mycket förtjust i den här låten.
