Grundprincipen i en juridisk mening, lagstiftning innebär processen att skapa eller ändra lagar, som i de flesta demokratiska samhällen påbörjas av regeringen men utförs av parlamentet. Denna process innehåller flera steg, varav de centrala inkluderar lagförslag, kommittéprövning, plenarsessioner och den kungliga sanktionen. Lagförslag kan föreslås av regeringen (statsråd) eller av individuella medlemmar av parlamentet (private members’ bills), men majoriteten av lagarna antas som regeringsförslag.
När ett lagförslag har introducerats, görs en första behandling där allmänna reaktioner samlas in och diskuteras. Efter detta, gär det till en parlamentarisk kommitté för mer detaljerad granskning, vilket inkluderar offentliga utfrågningar och tekniska justeringar. Därefter skickas det tillbaka till plenarsessionen för andra omröstningar, och om det får majoritetsstöd, skickas det till statschefen för slutlig sanktion.
Det är viktigt att notera att även om lagstiftningsprocessen kan variera mellan olika länder och institutioner, följer de flesta demokratiske samhällen en version av denna process. I vissa system, som i Sverige, har till exempel enskilda kommuner och regioner rätt att lagstifta inom vissa områden, medan i andra system, som USA, har varje delstat sina egna lagstiftande organ med omfattande makter.
