National Instruments utvecklade LabVIEW, vilket står för “Laboratory Virtual Instrument Engineering Workbench”, för att erbjuda en effektivare metod för att utveckla inbäddade system. Istället för att skriva kodrad efter kodrad, låter LabVIEW utvecklare bygga program genom att sammanfoga grafiska ikoner, som omsluter block av kod, och fördela data mellan dem via “wires”. Denna grafiska natur tillåter utvecklare att konstruera ett programs arbetsflöde som en flödesschema, vilket är mycket intuitivt för många användare.
De olika ikonerna i LabVIEW kallas “VIs” eller Virtual Instruments och varje VI representerar en distinkt funktion, till exempel matematiska operationer, logiska operationer eller inmatningar/utmatningar. Programmeraren kan sedan sammanföra dessa VIs till en blockdiagram, vilket är ett grafiskt flödesschema som visar exakt hur VIs kommunicerar med varandra. Denna grafiska miljö gör det mycket enklare att felsöka program, eftersom användaren kan spåra dataflödet genom programmet och direkt se var problem uppstår.
Inte nog med att LabVIEW förenklar programmeringsprocessen, men det kan också interagera direkt med fysisk hårdvara, vilket gör det idealiskt för användning i test- och mätapplikationer. LabVIEW har stöd för att kommunicera med tusentals olika maskiner och instrument, från oscilloskop och signalgeneratorer till hela produktionslinjer. Med LabVIEW kan du läsa data från dessa enheter, bearbeta den, och sedan skicka den tillbaka till enheten eller en annan enhet.
