Konformitet, som härrör från ordet ”konform” som betyder ”likformig” eller ”överensstämmelse”, innebär enigheten mellan en individs eller grupps handlande och etablerade normer. Inom psykologins ramverk används detta begrepp för att beskriva tendensen hos individer att förändra sitt beteende och sina åsikter för att passa in i en grupp. Det kan vara så enkelt som att följa en viss modetrend eller så komplicerat som att följa ett grupptänkande som kan leda till ogynnsamma konsekvenser.
Konformitet kan bero på en rad olika faktorer. Grupptryck, vilket är en vanlig orsak till konformitet, innebär direkt eller indirekt påtryckning för att följa gruppens beteende, värderingar och attityder. Andra faktorer som bidrar till konformitet inkluderar rädsla för avvisande, önskan om acceptans, och behovet av att känna sig som en del av en grupp. Det är dock viktigt att notera att konformitet kan vara både positiv och negativ; trots att det ofta blir kritiserat för att förhindra individuation och främja grupptänkande, spelar det också en väsentlig roll i att främja samhörighet och social harmoni.
Konformitet är kritisk inom bredare sociala sammanhang, till exempel inom juridisk och etisk konformitet, och det finns också inom mindre settings, som familjer och vängrupper. Forskare som studerar konformitet har noterat dess betydelse i formande av kulturella trender, normer och sociala regler, vilket leder till en starkare social sammanhållning. Men det är också viktigt att undvika ett alltför konformt beteende, eftersom det kan leda till förtryck, förhindra kreativitet och innovation, och i vissa fall, till och med främja destruktiva beteenden.
