Kolhydratspjälkning är den fysiologiska processen där kolhydrater i maten vi äter, bryts ner till deras enklaste form, som är användbara för kroppen. Denna process börjar i munnen, där amylasenzymet i vår saliv börjar bryta ner stärkelse till maltos. Sedan, i tunntarmen, fortsätter kolhydratspjälkning genom enzymatisk katalys av olika enzymer som maltas, sukkras och laktas. Dessa enzymer bidrar till att bryta ner maltos, sackaros respektive laktos till glukos, galaktos och fruktos.
Den kemiska processen av ämnet omfattar en serie av enzymatiska reaktioner som klyver polysackarider till deras respektive monosackarider. Glukoset absorberas därefter genom tarmväggen och in i blodomloppet, där det transporteras till olika celler runtom i kroppen för energianvändning. Om det finns mer glukos än vad som behövs för omedelbar energi, lagras den som glykogen i levern och musklerna för framtida användning.
Dock är det viktigt att förstå att inte alla kolhydrater kan spjälkas och användas av kroppen. Fiber, till exempel, passerar genom matsmältningssystemet relativt opåverkad, eftersom människokroppen saknar de nödvändiga enzymerna för att bryta ner den. Även om fiber inte bidrar med energi, spelar den en viktig roll i tarmhälsan och stödjer en rad andra kroppsfunktioner.
