Kognitiv terapi, även känt som kognitiv beteendeterapi (KBT), skapades av psykologen Aaron Beck på 1960-talet. KBT utgår från idén att våra tankar, känslor, fysiska sensationer och handlingar alla är sammankopplade och att negativa tankar kan fånga oss i ett skadligt beteendemönster. Terapin fokuserar alltså inte bara på problemet i sig, utan snarare på individens negativa tankemönster och dess inverkan på beteendet.
Det centrala målet med kognitiv terapi är att identifiera och ifrågasätta dessa destruktiva tankemönster. Med hjälp av terapeuten lär sig individen tekniker för hur de kan distansera sig från dessa tankar, samt ersätta dem med mer positiva och hälsosamma tankesätt. På så sätt kan terapin hjälpa individer att bli mer medvetna om sina tankar och känslor, och i och med detta även bättre rustade att hantera svårigheter i framtiden.
En stor del av KBT är självhjälp: terapin kan ge personerna verktygen och kunskapen de behöver för att själva kunna arbeta med sina problem. Vanligtvis krävs det regelbunden interaktion med en terapeut, men mycket av det faktiska arbetet sker mellan terapisessionerna, där individen själv praktiserar de tekniker som de lärt sig.
