Kapillär effekten, även känd som kapillaritet, är ett fysikaliskt fenomen som kännetecknas av stigande eller fallande av vätskor i små rör, också kända som kapillärer. Denna stigning eller fall orsakas av interaktionen mellan vätskan och soliden som utgör röret. I mikroskopisk mening är det spel mellan kohesionskrafter – de krafter som håller vätskepartiklar samman – och adehesionskrafter – de attraktiva krafter som finns mellan vätskepartiklarna och ytan av kapillären – som ger upphov till detta fenomen.
Grundprincipen för kapillär effekt är att vätskor med hög adhesion för materialet i röret tenderar att ”klättra upp” i röret, medan vätskor med låg adhesion har det omvända beteendet, de ”faller ner”. Till exempel, vatten har mycket hög adhesion för glas och därför höjer sig upp medan kvicksilver, som har låg adhesion för glas, faller. Denna egenskap kan också ge oss insikter om vätskors polaritet, eftersom polära vätskor som vatten har hög adhesion till fasta material medan opolära vätskor som kvicksilver har låg adhesionsförmåga.
Kapillär effekten har flera applikationer i både natur och teknik. I naturen är det kapillära system som låter träd och växter suga upp vatten från marken för att föda sina blad och grenar. Tekniska applikationer inkluderar funktionalitet av porösa material, sprejteknik, mikrofluidik design, och utformningen av optiska fibrer. Överlag är kapillär effekten en viktig del i förståelsen av världens komplexa fysiska beteenden.
