Hall-effekten är ett fascinerande fenomen som upptäcktes 1879, som visar den intima kopplingen mellan rörelsen av laddade partiklar och magnetfält. Det hela börjar när en elektrisk ström skickas genom ett tunt material i närvaro av ett magnetfält riktat vinkelrätt mot strömmen. Under dessa förhållanden uppstår en spänningsförändring på materialets sidor vinkelrätt mot både ström och magnetfält. Detta är känt som Hall-spänningen och dess storlek beror på strömstyrka, magnetfältets storlek, materialens egenskaper samt laddningens typ och densitet.
Hall-effekten kommer som en naturlig följd av Lorenz-kraften som agerar på en laddad partikel i rörelse inom ett magnetfält. När elektronerna rör sig genom metallen, så kommer Lorenz-kraften att påverka dem och skapa en ansamling av laddning på ena sidan av metallen. Detta skapar en elektrisk potential längs materialets bredd, vilket kan mätas som en spänning – Hall-spänning.
Trotts sin enkelhet spelar Hall-effekten en avgörande roll i modern teknologi. Hall-effekten används för att mäta magnetfältstyrka, men det är kanske mest känt för dess roll i halvledartekniken. Den används i en Hall-transistor, en typ av strömregulator. Dessutom används Hall-effekten i antistatiska och elektromagnetiska sköldsystem samt i magnetoresistiva sensorer som återfinns i allt från bilens ABS-system till datorns hårddisk.
