Frame Relay är en WAN (Wide Area Network) protokoll som ursprungligen genomfördes för att använda i ISDN (Integrated Services Digital Network) nätverksinfrastruktur. Den utvecklades under 1980-talet för att ersätta gamla X.25-protokoll som var dyra och komplexa att underhålla. Frame Relay tar bort vissa felkontroll- och felkorrigeringsegenskaper i X.25 genom att anta att moderna digitala nätverk är tillräckligt tillförlitliga för att detta inte ska behövas.
Ett av de mest framstående dragen med Frame Relay är dess förmåga att använda variabel paketstorlek, som kallas ”ramar”. Detta gör att det kan anpassas till en rad olika typer av trafik, inklusive röstsamtal och videoöverföring. Dessutom innebär användningen av olika Service Access Points (SAP) att en enda Frame Relay-länk kan användas för att ansluta flera enheter.
Frame Relay kom till under en tid då bandbredden var begränsad och det var viktigt att maximera användningen. Genom att prioritera data och tillåta variabel paketstorlek kunde mer data skickas över nätverket, vilket i sin tur minskade kostnaderna för företagen. Idag har det ersatts av mer avancerade nätverkstekniker som MPLS, men det fortsätter att användas i vissa äldre eller mer specialiserade system.
