Fiber-optisk kabel består, som namnet antyder, av mycket tunna fibrer av glas eller plast, oftast inte tjockare än ett hårstrå. Genom dessa fibrer överförs information genom ljuspulser som skickas via en sändare i ena änden av kabeln. Dessa ljuspulser blir sedan tolkade som data vid andra änden av kabeln. Vissa fiberkablar kan ha tusentals sådana fibrer, varje med kapacitet att överföra data med en hastighet om flera terabit per sekund.
Den stora skillnaden mellan fiber-optisk kabel och traditionell kopparledning är den ökade hastigheten och kapaciteten. Glaset och plasten i fiberkablarna kan överföra ljussignalerna mycket snabbare och med betydligt mindre signalstörningar än vad koppar kan med elektriska signaler. Dessutom kan fiberkablarna överföra data över mycket längre avstånd utan signalförlust.
För att göra fiber-optisk kabel mindre känslig för mekanisk skada är fibrerna oftast omslöts med flera lager av skyddande material. En annan fördel med fiber-optisk teknik är dess immunitet mot elektromagnetiska störningar, som kan orsaka störningar i andra typer av kablar. Med övergången till ett allt mer digitalt samhälle, där snabb och tillförlitlig internetuppkoppling är avgörande, bidrar utbredningen av fiber-teknik till ett allt effektivare och snabbare kommunikationsnätverk.
