Elm är ett funktionellt programmeringsspråk, vilket betyder att det betonar koncept som immutabilitet (oföränderlighet) och att funktioner är första klassens medborgare. I stället för att hantera mutationer av tillstånd och buggar som följer därav, innehåller Elm ingen muterbar data vilket gör koden mer läsbar och förståelig. Det innebär också att Elm-program är mindre benägna att krasha eller bete sig oförutsägbart, vilket gör att utvecklare kan vara säkrare på vad deras program kommer att göra.
Vidare använder Elm sig av stark typning som ett hjälpmedel för att skapa korrekt kod. Genom användning av typer kan Elm inte bara upptäcka vanliga programmeringsfel tidigt, men programmen blir också mer korrekta i slutändan. Eftersom varje funktion har en typprövning, kan utvecklare vara säkra på att de får korrekta resultat när de anmärker specifika funktioner.
En annan viktig del av Elm är dess arkitektur, ofta kallad The Elm Architecture. Denna kör klienten i ett konstant loop som lyssnar på användarhändelser, uppdaterar tillståndet av applikationen baserat på dessa händelser och sedan renderar gränssnittet baserat på det nya tillståndet. Detta gör att utvecklare kan skapa komplexa användargränssnitt med aldrig sinande interaktiva tillstånd på ett mycket underhållbart och förståeligt sätt.
